walkwithmesuzylee

Jag känner inte ens för att ringa någon. Det är nog första gången någonsin. Ska jag ta det som något positivt?
Har varit ute på bryggan, och ändå haft det ganska trevligt. Satt där på parkbänken utanför och pratade i timmar, kändes det som, och ändå var klockan bara tjugo i två.. Det kändes dock bra. Lite insikt har man ändå fått. Jag vet nu att det inte är något att bygga vidare på, mer än vad jag redan visste.

Om några veckor har jag min s.k. avskedsfest. Har alltid haft delade meningar om sådana tidigare, men nu känns det rätt okej. Jag vill träffa de jag tycker bra om innan jag drar vidare. Jag vill inte ha den känslan av att man bara stack innan någon förstod vad som hände. Kom och säg hej, ge mig en kram och säg att du kommer sakna mig, för jag kommer sakna dig också.

"Jag lät hennes lärda läppar leda mig, förleda mig, lura mig.."